Varför kan man säga?

Jag kan inte ta till mej att jag har fått Muskel Reumatism , det är så svårt att tänka att det kanske dröjer 1 - 4 år innan den läker ut .När jag blev av med min onda rygg, slog denna sjukdom till med buller och bång, det blev så mycket, som förändrades, hela min kropp blev ett dallrande stycke. Alla muskler slogs ut, den hade kommit smygande, men jag trodde hela tiden att det hade med ryggen att göra, men så småningom märkte jag att ryggbesvären var borta detta var nåt nytt. Jag låg på Lasarettet i elva dygn för ryggen, men sänkan ville inte gå ner den var 200 och de hittade inget, jag gjorde så många undersökningar och röntgen på på lungor, lever , mage, hjärta, ja hela På elfte dygnet märkte jag att jag blev så tafflig kunde inte klä mej inte hålla i tandborsten, inte torka mej när jag duschade, händerna löd mej inte. Jag sade det till sköterskan på kvällen, efter elfte natten. PÅ morgonen därpå kom Läkaren in och sade du ska ner på Reumatologen. Så började karusellen massor med nya undersökningar och det konstaterades att jag hade Muskel Reumatism. Vad skönt äntligen en Diagnos, vad det då innebar visste jag inte, jag var bara glad att få åka hem. Det blev kortisonbehandling och jag fick börja med sex st varje dag i fyra veckor, så nedtrappning, nu är jag på två per dag och skall äta det i ett år till börja med.
Men det är så jobbigt, varje morgon tar det en till tre timmar innan jag har fått på mej kläderna, när medicin intagits blir jag helt utslagen fram till sex, sjutiden på em. då börjar jag kunna ta tag i saker, som bäddning och plocka med kläder, som ligger här och där, plocka undan på diskbänken in i diskmaskin. så vet jag det blir lika i morgon med osv. Alla mina aktiviteter,, som jag hade 3 - 4 varje vecka har jag helt fått lagt på hyllan, försöker ta mej till Bokcirkeln ibland, men måste ta flexlinjen eftersom benen inte lyder hjärnan när jag vill gå. Det har nu gått fem månader och jag har blivit en hussittare i allra högsta grad. Testcykeln står på balkongen så den har jag börjat trampa lite på och hantlar till händer och armar, men det tar emot jag måste tvinga mej till allt. Nu när det börjar bli varmare ska jag börja gå runt huset och öka på efter hand så jag får opp min kondition. Det värsta med kortisonet är ja att jag sväller på ben och fötter och ansiktet är runt, som en boll, vilket jag lider mycket av, utseendet är ju helt förändrat men jag får leva med det tyvärr. Jag får tänka på allt roligt jag haft och kanske kommer den tid tillbaka.