ATT BLI GAMMAL.

Det är inte lätt att bli gammal i Sverige man läser i tidningen dagligen hur gamla blir nästan förnedrade, de får dålig tillsyn och dålig mat, inte alla dock vill jag poängtera. Jag går till mej själv, jag bor hemma i min lägenhet sköter om det mesta, Det enda jag har, så är det städning, en gång i månaden det är för min rygg inte klarar av det. Jag har opererats för Diskbråck två gånger. Efter mycket tjat, fick jag en magnetröntgen, som visade på att jag hade Diskbråck men väntan blev lång, under väntetiden gick min nerv av i ryggen ner till foten, så jag fick en sk drop foot. men då blev det akut med tyggoperation, det var 2010 jag fick åka till Nacka sjukhus där jag blev opererad. Efter rehabilitering blev jag så bra, men droppfoten fanns kvar. Jag frågade min läkare, svaret var att nerverna växer så småningom ihp och du blir bra,ok, men jag fick med mej hem en Rollator, för foten var förlamad och jag hade svårt att gå utan den. Tyvärr måste jag sälja bilen och det var tråkigt. Men härliga år följde, jag reste mycket till Grekland där min syster bodde och jag var där en till två månader åt gången, värme och salta bad gjorde gott gott både min fot och rygg. 2014 kom värken tillbaka och jag gick till min läkare, det blev en operation till men denna gång fick jag sex spikar i ryggen. Ok jag blev mycket bättre och det varade till hösten år 2016. Ringde min husläkare och så började allt på nytt, men inget hände, det var olika läkare varje gång jag sökte för ryggsmärtor, den ene efter den andra skrev ut olika slags medisiner. Jag frågade om jag kunde få en kortisonspruta i ryggen medans jag väntade på att få komma till ortopeden, en svarade att vi ger inga sprutor i ryggen det måste vara en ortopedläkare som gör det. men så fick jag en läkare som tog tag i mej och tog en massa prover, med en hel undersökning av hela kroppen, det gjordes på lasarettet. Efter någon månad fick jag besked att jag var helt frisk i alla organ.
Men ryggen då som jag sökte för? Ringde igen jag kan inte sova för min värk på nätterna, jag måste få hjälp, då var vi i januari 2017.
Fick komma igen till Läkarstationen där jag gått i tio år, fick en ny läkare, den jag hade senast har slutat . Ja det var att börja om igen, men han ordnade så jag fick en Magnetröntgen. Skönt nu ska det väl gå fort, jag fick ett skriftligt svar från honom att det var lite trångt mellan kotorna och han har skickat remiss till ortopeden. Svaret kom och jag skulle få vänta opp till 90 dagar för att få en kallelse. Den kom efter två månader där det stod att jag skulle åka till Köpings lasarett och tala med en Terpeft och hon skulle undersöka mej. Jag åkte dit, min dotter och sambo skjutsade mej..
Väl framme fick jag träffa en trevlig sjukgymnast typ,. hon undersökte mej., som flera läkare gjort, men hon skrev opp allt och så hade jag svarat på en enkät om mina problem. När det var klart sade hon att nu ska jag träffa en ortopedläkare om 14 dagar så ska han bestämma vad vi ska göra så om tre - fyra veckor får du besked. Jag sade då, som det var att jag sökt hjälp sedan i höstas och att värken blir värre och värre, det värsta är att jag inte kan sova på nätterna. Då ringer du och ber om starkare värktabletter, jag har alvedon forte sade jag och en starkare som framkallar min astma, som jag inte kan ta. Det finns andra starka sade hon, för du ska inte behöva ha ont. Tack för det då!!! Summan av kardemumman ingen hjälp än på ett tag. Nu har det gått 8 månader vad gör man, hur kan det vara så här. Men jag är inte ensam pratat med fler äldre som blir behandlade på samma vis.