En virrig dag på Bäckby.

Vi, Anne-Sofi och jag skulle åka till Bäckby i några ärenden, bl a. till skräddaren och Apoteket och Dollars, vi skulle handla till mitt 85 års kalas. Innan vi gick säger Anne-Sofi har du notan och allt med dej, ja säger jag allt är med. När vi kom till Bäckby parkering och hade lastat ur rollatorn så säger jag, men vad är plastpåsen med mina jeans? Glömt den hemma, ja Anso fick åka hem och hämta den. Jag hade nämligen på mej byxorna, som skulle fållas opp, skulle sett ut om jag tog av mej byxorna och stått i bara mässingen. Ja nu slapp Skräddaren se det för jag fick mina jeans. så blev det apoteket för mej Anso till ICA, vi ses på parkeringen, sagt o gjort när jag var klar gick till parkeringen ingen Anne- Sofi ingen bil. Oj fel parkering, ringde henne jag står på framsidan du får komma och hämta mej. Oj oj inte lätt att hålla reda på allt. Färden gick vidare till Dollars, har du notan med jadå sa jag, vi hade träffats tidigare i veckan och gått igenom allt jag skulle handla till fästen . När vi kom in skulle jag ta fram notan, ingen nota. Ja vi får handla ur minnet, sade jag. Då vi handlat klart åkte och käkade lunch på Bäckby Pizzeria. Efter en god lunch skulle jag gå på toa, stack ner handen i väskan och vad hittar jag i den ficka där läppstiftet ligger, det var det jag skulle ha för att måla läpparna. Jo notan låg där, Anne Sofi sade, jag frågade om du gått igenom alla 15 facken och jag sade ja, tyvärr glömde jag ett !. Väl hemma gick jag igenom det jag handlat och se det var bara två saker jag glömt. Så dåligt minne har jag ju inte i alla fall. Tack Anne-Sofi för du står ut med mej, men det var en skön dag, lite virrig som sagt.